Petra König

Att skriva facklitteratur – några råd på vägen

Funderar du på att skriva facklitteratur? Facklitteratur är ett brett begrepp som innefattar såväl regelrätta handböcker, som t.ex. svampböcker och självhjälpsböcker, som reportageböcker, debattböcker, memoarer och biografier, för att bara nämna några exempel.

En fackbok kan vara illustrerad eller enbart bestå av text, och det som skiljer den från ett skönlitterärt verk, t.ex. en roman, är att den ska vara vetenskaplig, upplysande och resonerande till sin natur. Ibland kallar man även den här sortens litteratur för sakprosa, vilket i regel avser böcker som förmedlar fakta men oftast inte är praktiska handböcker.

Trots att det finns stora skillnader mellan olika facklitterära böcker, finns det naturligtvis även likheter, och nedan hittar du några råd som kan vara bra att ha i bakhuvudet när du skriver eller redigerar ditt fackboksmanus.

Tänk igenom din målsättning

Tänk noga igenom vad det är du vill säga med din fackbok och vad den ska fylla för funktion. Vad ska den handla om, vem ska läsa den och vad vill du att läsaren ska ha lärt sig när hen slår ihop boken?

Det kan låta som självklarheter, men många fackboksmanus faller på att bokidén inte är tillräckligt tydlig och att författaren försöker berätta om för många saker på en gång eller inte är riktigt klar över vilken målgrupp hen vänder sig till.

Det är också lätt hänt att den idé man hade från början utvecklas till något helt annat under arbetets gång, vilket gör att boken blir spretig och det blir svårt för läsaren att hänga med. Därför är det viktigt att du bestämmer dig för ett ämne och håller dig till det.

När du sedan har kommit en bit på vägen, försök läsa igenom texten med nya ögon och se om du har uppnått din målsättning eller om du behöver vara tydligare med vad som ska vara i fokus. Du kan också be någon annan att läsa och komma med synpunkter, eller ta hjälp av en professionell lektör. Beroende på vad du skriver om kan det också vara bra att använda en faktagranskare för att vara säker på att det du har skrivit är korrekt.

Undersök konkurrensen

För att du ska lyckas nå ut med din fackbok till så många läsare som möjligt behöver du ta reda på vilka andra böcker som har kommit ut i det ämne du skriver om. Gå därför in i bokhandeln och titta, eller sök i nätbokhandeln efter titlar som behandlar samma sak, och fundera sedan över vad det är som gör din bok unik. Vad är det just du och ingen annan kan berätta om? Hur skiljer sig din bok från de böcker som redan har kommit ut? Finns det ett behov av ytterligare en bok på samma tema?

Som du säkert redan vet är det svårt att nå ut med en fackbok. Ju noggrannare du först undersöker behovet av den och ju tydligare den särskiljer sig från alla andra böcker inom samma ämne, desto lättare kommer det att vara för dig att hitta en publik.

Läs andra fackböcker

Som fackboksförfattare måste du naturligtvis vara välorienterad i det ämne du har valt att skriva om för att du ska framstå som trovärdig. Inte minst är det viktigt för att du ska kunna använda andra författare och undersökningar som stöd för det du säger i din egen bok.

Men att läsa andra fackböcker är också ett enkelt sätt för dig att få uppslag på hur du kan lägga upp din egen bok för att den ska bli så intressant som möjligt. Läs därför så mycket du orkar och passa på att samtidigt fundera över vilket upplägg och vilken stil du tycker fungerar bra och mindre bra, och om det är något grepp du kan använda dig av i din egen bok.

Att skriva facklitteratur: Läs andras böcker

Tänk på läsaren

När man skriver en fackbok är det som sagt viktigt att verkligen tänka igenom vem man riktar sig till. Vem är det som ska läsa och lära sig något av det du har skrivit? Vilka förkunskaper kan du räkna med att läsaren har?

Du måste naturligtvis också anpassa din stil beroende på om du t.ex. är en expert som vill sprida din kunskap till en större grupp, eller om du riktar dig till barn. Vilket perspektiv och tilltal är det bästa att använda för att nå ut med just ditt budskap, till just din målgrupp? Bör du skriva utifrån dig själv eller intervjua olika experter för att få stöd för det du säger? Bör du provocera eller vara saklig och argumenterande?

Tänk på att du som författare har ett pedagogiskt uppdrag, och att ett akademiskt eller ålderdomligt språk inte nödvändigtvis gör det du säger mer sant eller intresseväckande. Undvik att stapla fakta och att upprepa dig om du vill nå fram till läsaren, att du säger samma sak flera gånger gör dig inte mer trovärdig.

Arbeta med dramaturgin

Det är lätt att tro att det bara är när man skriver skönlitteratur som man behöver tänka på dramaturgin, men det gäller naturligtvis allt skrivande. Det spelar ingen roll hur sann en berättelse eller hur spännande ett ämne är om det inte presenteras på ett intresseväckande och begripligt sätt.

Fundera därför över vad som ska driva läsningen framåt i din fackbok och hur du kan förmedla din kunskap på ett så spännande sätt som möjligt. Tänk också på att läsaren hela tiden måste ha tillräckligt med bakgrundsinformation för att kunna följa med i dina resonemang.

Ett enkelt sätt att komma på hur du ska lägga upp ditt manus är att göra en disposition. Skriv ned alla dina tänkta rubriker och några rader om vad varje kapitel ska handla om i ett dokument, så får du snabbt en överblick och kan avgöra vad som ska placeras var, vad som saknas och vad som ska bort. Den här metoden har du användning för även om du redan har skrivit ditt manus, eftersom det gör det lättare för dig att se hur du kan arbeta vidare med din text.

Att skriva om verkligheten

Om du skriver en reportagebok, en självbiografi eller en levnadsteckning över någon annan, kan du ha stor nytta av tips som handlar om skönlitterärt skrivande. Den här sortens böcker har ofta mycket gemensamt med romaner när det kommer till t.ex. dramaturgin, och du kan också välja att gestalta dina eller någon annans upplevelser mer skönlitterärt. Läs därför gärna även mitt inlägg om att skriva skönlitteratur.

När du skriver självbiografiskt eller på andra sätt har verkligheten som grundmaterial bör du också noga tänka igenom hur det du berättar kommer att påverka din omgivning. När boken väl är publicerad kommer texten alltid att finnas där, och det är svårt att ta tillbaka något som står tryckt svart på vitt. Tänk därför efter om det är nödvändigt att nämna alla inblandade personer vid deras rätta namn och hur du skulle känna om dina barn läste boken, eller dina släktingar eller din arbetsgivare. Om du intervjuat någon måste du också låta den personen läsa och godkänna texten innan den går i tryck.

Det är heller inte tillåtet enligt svensk lag att säga vad som helst om vem som helst, t.ex. att utpeka någon som brottsling utan att personen är dömd för brottet. I värsta fall kan du riskera att bli stämd för förtal och bli skyldig att betala skadestånd, så tänk noga igenom dina bevekelsegrunder innan du bestämmer dig för vad som ska vara med i din bok.

Att skriva facklitteratur: Skriva om verkligheten

Redovisa dina källor

För att din text ska bli trovärdig är det som sagt viktigt att du kan hänvisa till andra källor som stöder det du påstår. Detta beror naturligtvis på vad du skriver om, en självbiografi eller en biografi över en älskad släkting behöver kanske inte några hänvisningar alls, eller så kan du bifoga kopior på källorna, som brev och födelseattester, medan en debattbok om ombyggnationen av Slussen eller en avhandling om runstenarna i Vallentuna behöver stödja sig på tidigare källor för att vara relevant.

Du måste också redogöra för varifrån du har hämtat eventuella citat. Allt detta gör du lättast genom att använda dig av noter och källhänvisningar, där du tar upp vilken litteratur eller vilka hemsidor som ligger till grund för de slutsatser du har dragit och vilka verk du har citerat. Du hittar olika metoder för att korrekt redovisa dina källor i Svenska skrivregler eller andra handböcker och på nätet, men tänk på att det allra viktigaste är att du är konsekvent, inte vilket system du använder dig av.

Du bör också ha i åtanke att du bara har rätt att citera kortare stycken ur andra texter och då för att belysa ett påstående eller för att kritisera ett annat verk. Däremot är det inte tillåtet att återge t.ex. dikter, låttexter eller liknande som utsmyckning utan att ha fått upphovsmannens tillstånd.

Petra König

Petra König

Frilansredaktör och lärare på Skrivarakademin.