Att skriva poesi

Att skriva poesi – diktdefinitioner, versmått och stilfigurer

Lyrik, poesi, dikt – kärt barn har många namn. Men vad är egentligen poesi, bör man rimma i sin dikt och vad innebär stilfiguren zeugma? Här har vi samlat massa matnyttigt för dig som vill skriva poesi.

Vi fortsätter med vårt poesi-tema här på bloggen och i det här inlägget ska vi titta närmre på vad poesi är, och också gå igenom lite grunder: versmått, stilfigurer, rim samt ord som är bra att känna till.

Vad är poesi?

Historiskt sett har poesi varit en text som bygger på rytm och rim. Men numera kan poesi kan vara både väldigt fritt och väldigt styrt, och idag är det ofta det förstnämnda. Någon klockren definition finns alltså inte riktigt och gränserna mellan poesi-genren och andra genrer är emellanåt ganska flytande. Så för att försöka definiera poesin är det kanske bäst att börja i den andra änden och fråga sig: vad är inte poesi?

Som motsats till poesin brukar man nämna prosan. Från början var prosa tänkt att läsas medan poesi skulle läsas upp/lyssnas till. För att man lättare skulle kunna lägga en dikt på minnet och sedan recitera den för andra så användes olika sorters mönster. Prosa däremot använder inget mönster, den betyder just obunden stil. En generell regel för att skilja på poesi och prosa är att titta på textens utseende och dess radbrytningar och stycken – har texten många radbrytningar är det troligtvis en dikt medan om den istället har längre stycken och rader som flyter ända ut i högerkanten så lär det vara en prosatext. Dikter är också för det mesta kortare än prosatexter; en dikt brukar rymmas på en sida.

En annan uppdelning inom litteraturen där poesin ingår är den i genrerna lyrik, epik och dramatik. Dramat består av repliker och scenanvisningar och är lätt att särskilja från poesin. I epiken står händelserna och människorna i centrum – till skillnad från poesin som ofta är personlig och uttrycksfull samt beskriver känslor och stämningar snarare än händelseförlopp.

För att förstå vad poesi är och kan vara så gör man dock klokt i att tänka bort definitioner och istället läsa (och lyssna till) olika sorters dikter. Då märker man snabbt vilken variation det finns i poesins värld och att det är mycket som kan kallas dikt.

Fem bra begrepp att känna till

  • Versrad
    Inom poesin så brukar man med versrad helt enkelt mena en rad i en dikt. Huruvida versraden inleds med versal eller gemen varierar och detsamma gäller huruvida skiljetecken föregår radbrytningen.
  • Strof
    Ett antal diktrader med luft tillika blankrader ovan och under, det vill säga ett stycke i en dikt. Vissa dikter består av endast en strof.
  • Rimflätning/Rimschema
    En uppställning som används för att berätta hur något ska rimma, det vill säga i vilken ordning rimmen ska komma och vilket mönster de ska följa. För att beskriva detta brukar man använda bokstäver för att beteckna de olika rimmen: A för det första rimmet, B för det andra rimmet, och så vidare. Med rimschemat AABB menar man alltså en strof med fyra rader där de två första rimmar med varandra och de två sista rimmar med varandra, medan ABAB CDCD EFEF innebär att dikten har tre strofer där den första raden i varje strof rimmar med den tredje och den andra raden rimmar med den fjärde.
  • Versmått
    Ett mönster som beskriver reglerna för en viss typ av dikt. Versmåttet ger instruktioner för hur många stavelser varje rad ska bestå av, hur många versrader varje strof ska innehålla och om det finns ett visst rimschema som ska följas.
  • Versfot
    Den minsta enheten i en dikt, vilket oftast innebär två eller tre stavelser. Versfötterna består av olika kombinationer av betonade och/eller obetonade stavelser och är i regel stigande eller fallande. Vill du lära dig mer så kan du läsa på om de olika versfötterna, såsom trokéer, jamber och daktyler.

Om man i sin dikt ska rimma eller ej, det är frågan man behöver ställa sig

Att rimma är något som många gör när de skriver dikter, särskilt de som skriver på ett visst versmått. Rim förknippas idag med mycket annat än poesi – såsom poplåtar, julklappar och reklamslogans – och därför kan de göra att dikten får en lite mer humoristisk och/eller banal karaktär. Men det beror såklart på, det är stor skillnad på att använda ett versmått med en viss rimflätning och att rimma mest för rimmandets skull och låta rimmen styra innehållet (och kanske använda något nödrim här och där).

Slutrim är det rim som man i dagligt tal menar när man pratar om rim, alltså att slutet av två rader rimmar med varandra. Det finns också andra sorters rim, exempelvis inrim där ord i en och samma versrad rimmar med varandra. Vill man se exempel på inrim och mer komplicerade rimscheman har man stor chans att hitta det genom att kika på texter till hiphop-låtar.

Vill du ha med rim i din dikt men har svårt att hitta ord som rimmar? Då kan du testa att använda ett rimlexikon, till exempel det här.

Några olika sorters dikter

Då det finns väldigt många olika typer av dikter och versmått så vi nöjer oss med att gå igenom några vanliga.

Hexameter

Ett versmått som bygger på rytm snarare än rim och som är känt ända sedan antiken då Homeros använde det till sina epos Odysséen och Iliaden. Hexameter används ofta just i epos, det vill säga långa dikter som har en berättande karaktär. Hexametern är sexfotad, varje rad har alltså sex versfötter, och det finns regler kring vilka versfötter som ska användas. Ett känt svenskt exempel på en episk dikt på hexameter är Georg Stiernhielms Hercules.

Sonett

Består av totalt 14 rader som delas upp på fyra strofer. Sonetten har ett strikt rimschema. Hur fördelningen av raderna på stroferna blir och hur rimschemat ser ut beror lite på vad det är för sorts sonett. Man brukar i huvudsak prata om två sorters sonetter, dels den petrarciska/italienska och dels den engelska/shakespeareianska. Det var Petrarca som uppfann sonetten och den petrarciska sonetten består av två strofer á fyra rader som följs av två strofer med tre rader. Rimschemat för denna typ av sonett är ABBA ABBA CDC DCD eller ABAB ABAB CCD EED. Den shakespearianska sonetten skrivs däremot alltid med samma rimschema och med en annan radfördelning:

Shakespeare förklarar hur hans typ av sonett fungerar
Shakespeare var en fena på sonetter. Den kanske mest kända inleds med raden ”Shall I compare thee to a Summers day?” och är nummer 18 i hans stora sonettsamling.

Sonetten brukar sägas vara en av de svårare diktformerna och den som vill ha en riktig utmaning kan ge sig i kast med att försöka skriva en sonettkrans. Det innebär nämligen 15 sonetter i följd, där den sista raden i den första sonetten blir den första raden i den andra sonetten, och så vidare. Och inte nog med det, den femtonde och sista sonetten ska bestå av alla föregående sonetters förstarader…

Haiku

En kort diktform från Japan. En äkta haiku består av ett antal teckenljud fördelat på tre rader med fördelningen 5-7-5. Det är alltså totalt 17 teckenljud, och att det är teckenljud istället för stavelser är något som många missar. Men ett teckenljud motsvaras ofta av en stavelse, så till att börja med kan man tänka stavelser. Innehållet anses dessutom viktigare än formen, så om antalet stavelser/teckenljud inte blir korrekt gör det inte nödvändigtvis så mycket.

En klassisk haiku fångar ett ögonblick och innehåller något som kopplar den till en viss årstid. Den bör även innehålla en slags twist eller överraskning, något som gör att den första delen hamnar i ett nytt ljus.

Limerick

En versform där antalet stavelser är sekundärt, det viktiga är att limericken följer rimschemat AA BB A. Om man vill skriva en limerick som följer formen när det gäller antal stavelser så ska man se till att den första, andra och femte raden är minst en stavelse längre än den tredje och den fjärde. Den första raden kan också med fördel sluta med ett geografiskt namn.

Precis som hos haikun är det innehållet som kommer i första hand. Vad ska limericken då innehålla? Det är såklart upp till dig att bestämma, men limerickar är inte sällan humoristiska. Om du vill skriva en mer seriös dikt kan det därför vara klokt att undvika just detta versmått.

Fri vers

Fri vers är inte bunden till regler, rim eller versfötter. Det betyder inte att den helt saknar form – rytmiska figurer och ljudeffekter förekommer ofta. Dikten saknar alltså inte rytm bara för att den saknar en regelbunden sådan. Vill du läsa exempel på dikter skrivna på fri vers så kan du läsa bland andra Walt Whitman och Emily Dickinson.

”Att skriva fri vers är som att spela tennis utan nät” – Robert Frost, amerikansk poet

Stilfigurer

Stilfigurer är en sorts språkliga knep för att skapa stilistiska effekter. De kallas även retoriska figurer eftersom de ofta används just inom retoriken – ett exempel som ligger nära till hands är anaforen ”I have a dream” i Martin Luther Kings berömda tal från 1963. Men stilfigurer kan man såklart också använda sig av i skrift, och i poesins värld förekommer de frekvent. Kanske vanligast är bildspråk, och det är också de vi börjar med i genomgången nedan av stilfigurer som du med fördel kan testa att använda i ditt diktande.

  • Liknelse
    En liknelse är rätt självförklarande, det handlar helt enkelt om att något explicit liknas med något annat. Rent konkret handlar det om att ett ord som som, såsom eller likt sätts mellan två begrepp. Detta går att finna i vardagliga uttryck som ”tyst som en mus” eller ”arg som ett bi”.
  • Metafor
    En av de allra vanligaste stilfigurerna, så även inom poesin. Till skillnad från liknelsen så jämför metaforen inte två saker med varandra, istället så likställer den. Om liknelsen är ”X är som Y” så är metaforen helt enkelt ”X är Y”. Många av de ord och uttryck som vi använder till vardags har en gång varit metaforer men har nu blivit så pass införlivade i språket så att vi inte reflekterar över dem. Dessa kallas stelnade metaforer. Metaforer som istället får läsaren att reagera – såsom när Pär Lagerkvist diktar att ångesten är ”en risig skog där blodiga fåglar skrika” –  är det man vanligtvis menar när man talar om metaforer.
  • Besjälning
    Ett dött och konkret ting får liv och i regel mänskliga egenskaper. Det konkreta kan vara lite vad som helst så länge det varken är mänskligt eller abstrakt – en maskin, en växt eller varför inte en bok. På samma sätt som att det finns metaforer som är så pass vanliga att de inte uppfattas som metaforer så finns det slitna besjälningar, till exempel den smarta telefonen.
  • Personifiering
    Besjälningens syskon, där något abstrakt får mänskliga egenskaper. Många väljer att inte skilja mellan besjälning och personifiering och begreppet personifikation förekommer också, som då i regel åsyftar både besjälning och personifiering. Personifieringen kan vara av till exempel en årstid, en känsla, döden eller tiden.
  • Sinnesanalogi/synestesi
    En bildlig jämförelse där det sker en överföring av ett sinnesområde till ett annat. En skrikig färg är ett bra exempel, men det är också ett exempel på att även sinnesanalogierna kan vara en del av vårt vardagsspråk och därmed inte särskilt fruktbara i en dikt. Om man istället använder en nyskapande sinnesanalogi som folk inte är vana vid att läsa eller höra kan det bli väldigt effektivt.
  • Anafor
    Upprepande i början av flera meningar eller satser. Ett känt exempel är som sagt Martin Luther Kings bevingade ord ”I have a dream”. För att det ska vara en anafor behöver det dock inte vara flera ord som upprepas, även en upprepning av ett ord – såsom att inleda flera meningar med ordet och – räknas som en anafor.
  • Epifor
    Motsatsen till anafor, helt enkelt upprepning av ett eller flera ord i slutet av flera meningar eller satser.
  • Alliteration
    Kallas även bokstavsrim och utgår från det första ljudet i ett ord. I praktiken innebär det oftast att flera ord med samma begynnelsebokstav följer efter varandra, antingen direkt eller nära. Värt att tänka på är att vokaler allitererar med andra vokaler och alltså inte behöver vara samma, till exempel klassas även följande mening som en alliteration: ”Udda onsdagskvällar äter alla ångade edamamebönor i ölhallen”.
  • Metonymi och synekdoke
    En jämförelse som är associativ istället för bildlig. Metonymi betyder namnbyte och handlar ofta om att ersätta ett uttryck med ett annat som är mer konkret. En synekdoke är en särskild sorts metonymi, nämligen att en del får representera en helhet eller att en helhet får representera en del. ”Den mörka kalufsen närmade sig med stora steg” är ett exempel på en synekdoke, där delen den mörka kalufsen representerar helheten som ju är personen som har kalufsen. Metonymier kan vara svåra att upptäcka eftersom de är så pass vanliga.
  • Variation och stegring
    Synonyma ord, uttryck eller meningar som upprepas och därmed förstärker ett budskap. Stegring är en form av variation där orden blir allt starkare, till exempel ”Hon var snabb som en häst, som en sportbil, som ett jumbojet”.
  • Parallellism och kiasm
    Parallellism är en variation där meningarna följer samma mönster, exempelvis ”Jag vaknar för tidigt, du somnar för sent”. En kiasm är en spegelvänd parallellism, där ordningen omvänds. För att fortsätta med exemplet ovan så skulle kiasm-varianten av samma uttryck bli ”Jag vaknar för tidigt, för sent somnar du”.
  • Allusion
    ”Att alludera eller att icke alludera – det är frågan” är i sig en allusion, närmare bestämt en allusion på Shakespeares kända citat. En allusion är alltså anspelning på något. För att allusionen ska fungera bör den anspela på något som läsaren känner till, förslagsvis något vedertaget, och hur vedertaget något är beror såklart på vem läsaren är. Om du exempelvis alluderar på något från tv-serien Solsidan så bör många svenskar förstå kopplingen, medan väldigt få utanför Sverige lär hänga med. I valet av allusion kan också tidsaspekten tas med i beräkningen – en allusion till ”han som inte får nämnas vid namn” kommer troligen fungera även om tio år, medan en anspelning till något från en bokserie som inte är lika välläst som den om Harry Potter kanske inte kommer klara tidens tand.
  • Zeugma
    En zeugma är en sorts ordlek som innebär att man använder ett ord (i regel ett verb) på ett sätt så att två eller fler betydelser skapas. Till exempel ”Kim satte sig på stolen och på tvären”.
  • Paronomasi
    En annan typ av ordlekar, där ord som liknar eller påminner om varandra används. Ett enkelt sätt att skapa en typ av paronomasi är att ta ett ord och byta ut, byta plats på, lägga till eller ta bort en bokstav i det – så att det blir ett annat ord. Ett exempel kan vara töcken och täcken.

Pssst du har väl inte missat vår poesitävling där du kan vinna boken Skriva poesi av tidningen Skrivas poesiexpert Mats Söderlund? Här kan du läsa mer: Poesitävlingen Poesikampen

Ludvig Persson

Ludvig Persson

Språkvetare med egna författardrömmar och en förkärlek för bildspråk, bollsporter och bibliotek.