Berättarteknik, del 1: Dramaturgi

Berättarteknik, del 1: Dramaturgi

I min roll som manusutvecklare på Bokförlaget Forum läser jag de första utkasten på framför allt romanmanusen och funderar på vad man kan göra för att få berättelsen ännu mer intressant och karaktärerna ännu mer levande – helt enkelt vad man kan göra för att få till en berättelse som läsaren sugs in i och där bladen tycks vända sig själva.

Man brukar prata om dramaturgi, det vill säga hur man bygger upp berättelsen så bra som möjligt. Det är det vi ska titta på nu: vad du kan tänka på när du börjar skriva på din berättelse och vad du kan tänka på när du bearbetar den.

Ett enkelt sätt att se på romanbygget är att i början av berättelsen får vi veta att huvudpersonen vill uppnå något och att någon/något står i vägen för detta mål. Berättelsen förs framåt genom mindre slag (som båda sidorna turas om att vinna) i en eskalerande maktkamp tills vi når en slutstrid där huvudpersonen antingen står som vinnare eller förlorare.

Vad vill berättelsen säga?

Innan du börjar skriva på din berättelse bör du ha en tydlig idé. Ofta börjar man skriva på sin berättelse för att man vill utforska något, till exempel: ”Varför ställde sig en redaktör och skrek rätt ut en tidig aprilmorgon?”

Sedan går du vidare därifrån. Du lär känna världen, karaktärerna, vad som driver dem. (Författare som kör fast en bit in i berättelsen har oftast inte lärt känna sina karaktärer och vet inte vad som driver dem – man har litat på sin idé och börjar skriva innan man vet hur världen man vill skriva om ser ut.)

Jag har pratat med flera författare om huruvida de utforskar ett tema i sina böcker eller inte, och många har berättat för mig att temat kommer efter hand. En bit in i skrivandet upptäcker man att boken utforskar en viss problematik och att man utan att veta om det har låtit berättelsen genomsyras av detta. Vissa kan vara hjälpta av att skriva ner detta tema. Om du skriver ner temat kan du lättare komma ihåg vad du faktiskt skriver om så att du inte halkar in på alltför många sidospår. Berättelsen blir mer koncentrerad. Det är även till stor hjälp när du bearbetar din berättelse.

I Ninni Schulmans Flickan med snö i håret utreder polisen brutala mord på kvinnor. Samtidigt kämpar en kvinnlig journalist och en kvinnlig polis mot omgivningens fördomar. I den romanen skulle temat kunna vara: ”Hur ser situationen ut för kvinnor idag?”

Om du vill kan du vidareutveckla detta tema till en premiss. För Ninni skulle det i så fall bli: ”Det faktum att många kvinnor fortfarande är förtryckta kan leda till att de utsätts för våld från män.” Faran med en premiss kan vara att berättelsen får ett alltför tydligt budskap. Men det kan gynna vissa böcker som behöver vara tydligare.

Lär känna världen där berättelsen utspelar sig

Författaren Anna Fredriksson har lärt mig att om du vill skriva en spännande historia med driv och framåtrörelse kan du ställa dig fyra grundfrågor:

1) Vem är huvudpersonen?
2) Vad försöker hen uppnå, och varför?
3) Vem försöker stoppa hen? Alternativt: vad står i vägen?
4) Vad händer om huvudpersonen misslyckas med att nå målet? Konsekvenserna bör vara katastrofala.

Vill du göra din story ännu mer spännande kan du också ställa dig en femte fråga:

5) Varför måste huvudpersonen nå sitt mål NU och inte senare?

När du har kommit fram till svaren på de här grundfrågorna kan du börja planera din berättelse.
Om du vill fördjupa ovanstående skulle du kunna göra det som jag fick göra på en kurs när jag skulle skriva en dialog. Innan jag skrev dialogen var jag tvungen att lära känna världen. Jag fick skriva ner temat, göra en skiss över den dramaturgiska modellen, skriva en synopsis över handlingen, sedan utforska alla karaktärer och skriva ner allt jag visste om dem. Jag fick skriva monologer där karaktärerna pratade om saker som inte alls hade med dialogen att göra, så att jag kunde lära känna deras respektive röster. Därefter fick jag skriva dialogen. Det var en otroligt frustrerande process, men samtidigt tror jag att replikerna sedan satt mer naturligt. Om du känner din värld, om du känner karaktärerna innan du börjar skriva, hjälper det dig med gestaltning och uppbyggnad, och gör berättelsen och den resa som karaktärerna beger sig på mycket tydligare och mer drabbande för läsaren.

Att bygga en berättelse

Synopsis

När du har kommit fram till vad du vill skriva om, när du har börjat lära känna din värld och dina karaktärer, kan du ta ut en kompassriktning. ”Vad finns det för dramatisk rörelse i mitt material?” Med hjälp av riktningen börjar du skriva en synopsis, en sammanfattning av vad boken ska handla om. Med hjälp av synopsis hittar du en början, en mitt och ett slut. Och sedan du kan börja bygga upp berättelsen dramaturgiskt.

När du skriver synopsis kanske du upptäcker att även om berättelsen handlar om flera år så äger den dramatiska handlingen rum under två veckor. Då kan du redan nu ta beslutet att skildra övrig tid genom att använda dig av exempelvis flashbacks, dialog och tankar för att visa vad som äger rum innan läsaren kommer in i handlingen.

När du bygger ut synopsis och strukturerar upp handlingen för att få till en tydlig berättelse kan du använda dig av olika tillvägagångssätt. För att det ska bli spännande att läsa din bok, för att man ska vilja bläddra vidare, måste du bygga upp berättelsen så att läsaren hela tiden frågar sig: Vad händer sedan? Hur går det för personerna? För att få till denna bladvändarkänsla kan du ta till olika dramaturgiska verktyg. Dem ska vi titta på nu.

Berättelsens byggstenar

Huvudperson/protagonist: Berättelsen följer ofta en huvudperson. Denne vill uppnå något, har ett mål, och gör saker för att nå detta. De saker som huvudpersonen gör, de val som görs, leder till förändring. Slutmålet ska kännas möjligt att nå samtidigt som det bör finnas en viss risk – ”tänk om han inte får sitt drömjobb, då kommer frun lämna honom och han kommer att sluta som en bartender i en sketen bar i en sketen håla”. Huvudpersonen ska väcka sympati och läsaren ska hoppas att denne når sitt mål.

Konflikt: Någonting händer huvudpersonen som gör att dennes liv förändras. För att få balans måste hen nå ett visst mål. Vägen mot målet, och de hinder som huvudpersonen möter på vägen, är själva berättelsen. Hindren utgörs antingen av en direkt person (antagonist) och/eller av olika omständigheter (antagonistiska krafter). Strax före berättelsens klimax (när huvudpersonen lyckas eller misslyckas) begår hen ett aktivt val, det sista stora valet som kommer att avgöra om målet nås eller inte. I slutet av berättelsen är huvudpersonen en annan än den var i början av berättelsen. Huvudpersonen har utvecklats.

Vändpunkter: Det viktigaste när man bygger berättelsen är att ha som mål att läsaren hela tiden ska känna ”hur ska det gå?!”. För att berättelsen ska bli spännande att följa bör huvudpersonens förutsättningar hela tiden förändras lite på vägen mot slutmålet. En berättelse delas därför in i akter, där varje akt slutar med en större vändpunkt där förutsättningarna ändras på ett avgörande sätt och berättelsen får en ny riktning. Vid vändpunkten bör huvudpersonen göra ett val och välja en (ny) väg mot sitt slutmål. Dessa akter (vanligtvis tre) består av flera scener. Helst bör varje scen i sin tur ha en mindre vändpunkt som ändrar huvudpersonens förutsättningar (från positivt till negativt eller tvärtom, till exempel från glädje till sorg) så att det hela tiden sker en förändring. På så sätt får berättelsen sin egen rytm.

Aktindelning i berättelser

Frågor du kan ställa dig när du bearbetar ditt manus:

När det gäller berättelsen:

  • Finns det några oklarheter? Förstår man till exempel varför karaktärerna agerar som de gör, är deras motiv tillräckligt tydliga/intressanta?
  • Vad behöver tillföras för att idén ska bära? (Till exempel en tydligare konflikt, mer dramatiska karaktärer.)
  • Vad är det mest centrala som utforskas i berättelsen?
  • Vilka bifigurer kan man utveckla utöver huvudpersonen (och antagonisten)?
  • Vilka karaktärers utveckling ska vara i fokus?

När det gäller enskilda scener/händelseförlopp:

  • Vilket syfte har kapitlet/scenen/händelseförloppet? På vilket sätt bidrar det till att driva handlingen framåt?
  • Vilka känslor vill man väcka hos läsaren?
  • På vilket sätt får scenen personerna i den att utvecklas?
  • Vad saknas i scenen för att den verkligen ska fånga läsaren?
  • I vad består motståndet/motståndarna i scenen?
  • Finns det någon komponent som innebär mer motstånd och som man kan ta med i scenen istället?

Vill du veta mer om berättarteknik? Läs de andra två delarna i serien!
Berättarteknik, del 2: Gestaltning av miljö och karaktärer
Berättarteknik, del 3: Tempus och perspektiv

John Häggblom

John Häggblom

Redaktör och manusutvecklare på Bokförlaget Forum. En riktig hejare på berättarteknik!