Foto av en hand som skriver på ett tangentbord med texten "gästblogg med jens klitgaard"

Att ”vara skrivande” är friare än att ”bli författare” – kom ut ur skrivgarderoben!

Jens Klitgaard är en skrivande person, men arbetar också som manusförfattare, driver tidskriften Brevnoveller och tidningen Skrivas kursportal Skrivarkurser

Han gästar oss här på bloggen för att prata lite om skillnaden mellan att vara en ”writer” och att vara en ”författare” och hur vi pratar om att skriva.


Kanske har jag fel, men det finns en sak som jag tror berör dig som skriver mer än andra saker. Mer än att skriva klart din bok, mer än att bli publicerad eller publicera, mer än drömmen om att bli författare.

Vi mår som bäst när vi kan skriva för skrivandets skull…

Det handlar om att få vara en skrivande person, i egna ögon och i andras. Kanske ännu mer om du är ung, men det har egentligen inte med ålder att göra. Jag har träffat skrivande människor i alla åldrar och vi har något gemensamt. Vi mår som bäst när vi kan skriva för skrivandets skull, men luras ofta till att tänka på det som vi ska åstadkomma, producera, bli…

Att berätta att man skriver är inte helt okomplicerat: ”Hur ska du tjäna pengar på det där då?”, ”Det är ju väldigt svårt att bli författare”, ”Kul att du har en hobby”, ”Blir boken färdig snart eller?”, ”Har du publicerat något?”… liknande kommentarer kan stuka den mest hängivna från att ägna sig åt sin skrivkonst. Man sluter sig hellre, håller sina ambitioner för sig själv, eller i värsta fall – kväver dem.

Den personen krymper när den behöver ”bli författare” för att få sitt skrivande godkänt i omvärldens ögon

Jag tror att ett fokus på resultat istället för på den kreativa processen reducerar dig till en mindre version av ditt skrivande jag. Den fantasifulle, den fritt flödande, den stilistiskt experimentelle, den empatiskt begåvade, den som bor på andra världar eller bara ser på denna med helt egna ögon. Den personen krymper när den behöver ”bli författare” för att få sitt skrivande godkänt i omvärldens ögon. Det kan också låsa in dig vid idén om det ensamma författargeniet som bara skriver rent på talang. Som helt utan övning bara förväntas prutta ur sig en bok som målas i bjärta färger av en enig kritikerkår…

Visst är det möjligt att några gör det, men de är inte många. Och skrapar man lite på ytan så ligger oftast åratal av träning, refuserade manus, deltagande i skrivarkurser, eller ett helt levt liv av andra erfarenheter bakom den där frampruttade boken. Media har ju precis liksom alla andra en tendens av att bara visa upp resultatet… och att hylla ungdom, succé, det udda, spektakulära och allt det där… ni vet, runtomkring.

Jag har till och med kallat mig författare i en panel på författarförbundet utan att ha publicerat en enda bok

Jag skriver detta för att jag själv är precis där. Jag har försökt att bli författare, publicerad, godkänd för mitt skrivande genom att gå välrenommerade skrivutbildningar, starta förlag, ordna författarevenemang, hålla i skrivarkurser… Jag har till och med kallat mig författare i en panel på författarförbundet utan att ha publicerat en enda bok. Men skrivaridentiteten och författaridentiteten är inte nödvändigtvis samma. Skrivaridentiteten, skulle jag till och med hävda, är friare.

Det finns inget bra ord på svenska för engelskans ”writer”. ”Skribent”, njae det är mer för tidningsfolk, ”skrivare”, det låter som ja, bläck eller laser? ”Skriftställare”? 1800-talet here we go…

Jämför engelskans ”writer” med svenskans ”författare”. Det betyder inte samma sak. Författare skulle snarare motsvara ”author” som förutsätter ett färdigt verk. Samtidigt finns inget bra ord på svenska, ”skribent”, njae det är mer för tidningsfolk, ”skrivare”, det låter som ja, bläck eller laser? ”Skriftställare”? 1800-talet here we go… Det enda jag känner mig riktigt bekväm med är att säga att jag är ”en skrivande person”.

Det fina med detta är att man då också får friheten att koppla bort aktiviteten (skrivandet) från resultatet eller personen som givit upphov till det (författaren).

Att vara skrivande handlar för mig om att erkänna dess vikt för mitt liv oavsett vad jag producerat och visat upp för allmänheten. Att ta mitt skrivande på allvar, att vilja utvecklas, att förstå att det är länkat med mig själv, min historia, mina tankar, min världsbild. Att säga till världen, ”Hej jag heter Jens och jag är en skrivande person”, betyder att jag ägnar mitt liv åt det. Betalar det räkningarna blir jag glad, men det är inte vad det handlar om. Jag skulle skriva ändå.

Det finns en tyst folkrörelse därute med folk som oss. På senare år har det börja hända saker och vi börjar mötas och höras mer än tidigare. Vi har en egen tidning, fler och fler författarutbildningar poppar upp, och antalet nya skrivarkurser, författarevenemang, lektörer, skrivarbloggare och egenförläggare ökar enormt. Det är positivt eftersom det ger en ökad förståelse för oss skrivande. Samtidigt kan jag tycka att det börjar bli lite grumligt. Har lusten att skriva ersatts med lusten att bli författare?

Att upphöra att skriva skulle vara som att förlora ett sinne, att bli mindre mig själv

Jag upptäckte min skrivpassion i gymnasiet och har åtminstone 15 års erfarenhet av att vara en skrivande person. Det har påverkat mitt liv på alla sätt och jag kan inte rulla tillbaka bandet även om jag skulle försöka. Att upphöra att skriva skulle vara som att förlora ett sinne, att bli mindre mig själv. Jag påverkas till och med mentalt och fysiskt genom att känna mig nere och trött om jag inte får befinna mig i mitt uttryck. Det är därför jag blir fantastiskt glad av att se en elev som upptäcker skrivandet eller en skrivkollega som åter hittar tillbaka till det efter skrivkramp och blockeringar. Nyckeln för mig har varit att skrivandet inte är skilt ifrån det övriga livet. Och att livet är mitt, därför skrivandet.

Om detta på något sätt genljuder i dig. Om du känner igen det, kanske börjar nysta i det, eller om det bara känns helt självklart. Då vill jag uppmana till en utmaning: Kom ut ur skrivgarderoben!

Skriv antingen i kommentarsfältet nedan ”Hej, jag heter ___ och är en skrivande person”, eller säg det till någon som du litar på.

Varför? Det kan låta banalt, men det är en handling, en liten, men betydelsefull handling som bevisar att vi finns och att vi har ett värde. Vem vet, du kanske till och med inspirerar någon?


Fri testvecka av Jens kurs

Blev du sugen på att ta nya tag och omfamna ditt skrivande jag? Då kan du börja med att gå Jens kurs ”Skriv i 66 dagar – skapa en rutin”.

Just nu kan du anmäla dig till en fri testvecka av kursmaterialet här.

Maja Lind

Maja Lind

Digital marknadsförare på Type & Tell tillika retoriker som älskar deckare, poddar om brott och straff och franska bulldogs.