Författarintervju: Henrik Bergkvist

Henrik Bergkvist är lärare i teater och skrivande och har gett ut boken Skrönikor via Type & Tell. Vi ställde några frågor till honom om vad som driver honom i hans författarskap.

När/hur kom tanken på att skriva en bok?
Mitt skrivande har nästan alltid haft det tänkta mötet med publiken som utgångspunkt. Har jobbat med dramatik, estradpoesi och muntligt berättande – tre textgenrer där det naturliga målet faktiskt inte är att bli publicerad/ge ut en bok. Många berättare skriver exempelvis inte ens ner sina historier. Men så fick jag i uppdrag att författa krönikor för Skånska Dagbladet och då förändrades situationen. Som kolumnist hade jag inte längre tillgång till publikens reaktioner och det för mig naturliga dialogformatet, dessutom var textutrymme mycket begränsat. Det innebar en stor utmaning, men en mycket rolig sådan! Och jag fick ett helt nytt sätt att tänka vid tangentbordet. Efter några år som krönikör föddes så tanken på att göra en sammanställning av krönikor i bokform.

Vad är din drivkraft idag; vad får dig att vilja fortsätta?
Drivkraften bakom mitt skrivande är tankar och åsikter som närmast tvingar mig att försöka formulera och förmedla dem. Jag har egentligen aldrig drömt om att få skriva, men har heller aldrig kunnat låta bli. Att jag kommer att fortsätta att skriva känns därför helt enkelt bara självklart.

Det jag däremot upptäckt under arbetet med min krönikesamling är hur häpnadsväckande roligt det varit att sandpappra på sina texter! Att få sitta och finjustera. Arbetet med korrektur, redigering och språknördiga funderingar har varit otroligt skojigt. Så visst vill jag ge ut en bok igen framöver, men med tanke på hur mycket arbete som ligger inkapslat på varje sida dröjer det antagligen innan jag ger mig i kast med ett nytt bokprojekt.

Tror att den där stoltheten är ungefär den samma oavsett om man byggt en altan eller skrivit en roman.

Hur känner du när du får göra din egen grej? Varför är det viktigt?
Varför lägger man så mycket tid på att skriva en bok? Eller en pjäs? Eller en visa? Jag tror att en stor del av svaret är så självklart som ett önskemål om att få bekräftelse. I teaterns värld blir bekräftelsen mer direkt, i form av skratt och applåder, men viljan att stå på scen påminner nog ändå i allt väsentligt om viljan att få se sitt namn på en bokrygg. Författaren, skådespelaren, musikern, idrottaren – alla har samma önskemål om att påverka ett skeende. Sen behövs det både kreativitet och produktivitet för att komma någonstans. Och behovet av att förverkliga sina idéer är olika stark. Som Jerry svarar Kramer när han får ett av sina många infall: ”Nej, det är inte det att jag inte tror att du kan göra det, men jag är säker på att du inte kommer att göra det!”.

För att skapa en bok, en pjäs eller ett visprogram krävs inte bara inspiration utan också okuvlig vilja. Tjurskallighet. Och tjurskalligheten ger resultat, vilket i sin tur genererar både glädje och stolthet. Tror att den där stoltheten är ungefär den samma oavsett om man byggt en altan eller skrivit en roman. Och för mig – som har tummen mitt handen – ligger det närmare att gå till tangentbordet än Bauhaus.

Besök Henrik Bergkvists hemsida för att få veta mer om honom.

Louise Tidholm

Louise Tidholm