Hur ska en boksida egentligen se ut?

Hur ska en boksida egentligen se ut?

Boksidan, eller snarare ett uppslag, är grundstenen i bokens layout. När vi öppnar en bok vill vi (oftast) att intrycket är harmoniskt och balanserat, vilket kommer av hur texten på sidan är formgiven. Det finns hundratals typografiska regler och rekommendationer för hur du skapar och finjusterar en bokinlaga, och vill du lära dig mer om detaljerna så bör du skaffa dig ett exemplar av Typografisk handbok, som verkligen går in på djupet i både begrepp, procentsatser, uträkningar och lösningar på vanliga problem som uppstår vid i sättningen av en bok.

Jag tror dock på att du kommer långt genom att lära dig visuellt identifiera varför vissa boksidor upplevs som bekvämare för ögat och lättare att läsa. Så låt oss gå igenom hur en boksida ser ut!


Boksidans upplägg

En boksida består av två delar: marginalerna, och satsytan, vilket är utrymmet som blir över innanför marginalerna.

Generellt sett är den övre marginalen (huvudet) minst och den undre marginalen (foten) störst. Med en för liten undre marginal är risken stor att texten i satsytan upplevs som ”tung”, och att den visuellt faller nedåt på sidan, vilket du vill undvika.

Traditionellt har innermarginalen (bunten) varit något mindre än yttermarginalen, men moderna tryck- och bindningsmetoder (t.ex. digitaltryckta böcker med limmad rygg) har gjort att detta förändrats. En limmad rygg kan inte öppnas lika brett som en trådbunden, och innermarginalen behöver då kompensera för detta så att inte texten försvinner in i bunten. Oftast räcker det med att den inre marginalen är lika stor som den yttre, men om boken är riktigt tjock (och därmed mer svåröppnad) kan den inre behöva vara ännu större.

Marginaler i bok

Tyvärr finns det ingen gyllene regel för hur stora marginaler det ska vara i olika bokformat utan det beror helt på vilket typsnitt du använder, hur stor teckenstorlek (grad) du väljer, vilket radavstånd (kägel) du sätter och hur många tecken du vill ha per rad (radlängd).

Många gör misstaget att bestämma marginalerna först och sedan bara jobba med att försöka passa in texten inom den ramen genom att experimentera med teckenstorleken och radavståndet, men även marginalerna kan behöva justeras i efterhand för att symbiosen mellan teckenstorlek, radavstånd och radlängd ska stämma.

Och underskatta aldrig vikten av blankt utrymme! Väl tilltagna marginaler gör en bok lättare att läsa, eftersom synintrycket blir mindre rörigt. Funderar du på att snåla in på marginalerna för att kunna pressa in mer text på varje sida och komma ner i sidantal bör du tänka igenom det noga.

Även det så kallade nedrycket innan kapitelrubriker är ett utrymme att värna om. Det är tekniskt sett inte del av marginalerna, men det bidrar också till en lugnare och tydligare läsupplevelse. Genom att låta kapitelrubriken börja en bit ned på sidan så blir det enklare för läsaren att se när ett nytt kapitel börjar, och det blanka utrymmet blir både ett visuellt och mentalt andrum.


Boksidans delar

Så vad heter då alla delarna på boksidan? Och är alla delar obligatoriska?

Nej, såklart inte. Nedan är bara ett axplock av saker som kan användas i formgivningen av din bok. Inga delar är obligatoriska (inte ens sidnumren!), utan beror helt på hur manuset är skrivet.

Element på en boksida

Kolumntitel: Ett av två textelement (det andra är paginan) som placeras utanför satsytan. Kan ligga i den övre, undre eller yttre marginalen och se ut lite hur som helst, så länge det är tydligt att den inte är del av brödtexten. Vanligt i antologier där man behöver särskilja t.ex. författare, och i facklitteratur där man behöver särskilja delar, kapitel eller avsnitt.

Anfang: Stor inledande bokstav för att markera nytt kapitel. Anfanger är lite pilliga att få snygga; det finns automatiska funktioner i de flesta layoutprogram men du behöver oftast ändå justera dem eller texten runtomkring manuellt. Har du kapitelrubriker bör du unvika anfanger, då de kommer slåss om uppmärksamheten, men de kan vara fina i böcker utan kapitelrubriker.

Kapitäler: Stora bokstäver (versaler) men med samma bokstavshöjd som små bokstäver (gemener). Äkta kapitäler är specialritade för att få bra läsbarhet, men många layoutprogram kan fejka kapitäler genom att minska ner versaler. I skönlitteratur är det vanligt att använda kapitäler för de första tre orden i ett kapitel, med eller utan anfang innan. Kapitäler ska inte blandas med riktiga versaler och bör spärras (öka avståndet mellan bokstäverna) för bättre läsbarhet.

Brödtext: Den löpande texten, eller huvuddelen av ditt manus.

Indrag: I svenska böcker är det standard att alla stycken som inte följer på kapitelrubrik, underrubrik eller blankrad har ett så kallat fyrkantsindrag. Indraget är då lika stort som graden på brödtexten. Indraget ställer du in i styckeformatet i ditt layoutprogram, du ska alltså inte göra det med hjälp av blanksteg eller tabb-tangent.

Underrubrik: Bör vara tydligt avskiljd från brödtexten, men inte konkurrera med kapitelrubriker. Har du flera nivåer av underrubriker så ska dessa också skilja sig tillräckligt från varandra för att läsaren ska förstå vilken nivå det är. Detta kan uppnås genom att t.ex. sätta underrubriker i versaler, fetstil, kursiv, annat typsnitt eller centrerat.

Paginering: Finare ord för sidnumrering, helt enkelt.


Marginaljusterad eller vänsterställd text

De allra flesta böcker sätts idag med marginaljusterad text – att texten har både rak vänster- och högerkant. Det ger ett harmoniskt intryck, och de något fler avstavningarna är att föredra framför en text med ojämn högerkant.

Vissa typer av texter kräver dock vänsterställd text, t.ex. poesi och lyrik där det är viktigt att behålla radfallet. För dikter med väldigt korta rader kan marginalerna med fördel göras större så att dikterna blir mer centrerade på sidan.


Vänsterställd eller centrerad layout

Något du behöver ta ställning till är om du vill ha vänsterställd eller centrerad layout.

En centrerad layout är ganska självförklarande: kapitelrubriker, underrubriker och paginering ligger alla centrerade mot bokens mittlinje, vilket tillsammans med marginaljusterad text blir väldigt lugnt och stabilt.

I en vänsterställd layout ligger rubriker vänsterställda (ibland kan kapitelrubriker vara centrerade medan underrubrikerna är vänsterställda), och pagineringen alternerar mellan att ligga till vänster på jämna sidnummer och till höger på ojämna sidnummer.

Både centrerade och vänsterställda layouter är vanliga i alla typer av böcker.

 


Titelsidor

Och så till sidan vi kanske bara ser en gång och aldrig tänker på igen, men som sätter tonen för hela inlagan: titelsidan! Innan titelsidan ligger oftast en smutstitelsida, en kvarlevnad från äldre tid då böckerna inte hade omslag när de hanterades, där titeln står i kapitäler. Den riktiga titelsidan är dock lite roligare, och där har du också stor frihet att göra vad du vill.

Den enklaste lösningen är att bara använda samma typsnitt som används i resten av inlagan, men särskilja de olika elementen hierarkiskt genom att använda olika grader. Har flera typsnitt använts i inlagan (t.ex. för rubriker och brödtext), eller detaljer som återkommande ornament, så kan dessa med fördel även integreras på titelsidan.

Det tredje alternativet är att återanvända omslagets design även på titelsidan. I illustrerade böcker med färgtryck (t.ex. kokböcker) kan då titelsidan bli som ett andra omslag, men även i svartvit tryck går det att omvandla omslaget till titelsidan. Istället för olika färger kan man då jobba med olika grå nyanser för att skapa dynamik i designen.


Jämfört med omslagsdesign får inlageformgivning väldigt lite uppmärksamhet, och ofta även lite kärlek. Personligen tycker jag det är tråkigt för jag blir glad i själen när jag kan se tankekraften och arbetet som lagts ner på att göra en väldesignad inlaga, men det är också tråkigt för att läsaren riskerar att gå miste om en läsupplevelse bara för att man inte tänkt längre än bokens omslag.

Självpublicerade böcker får ofta mycket skit för sina dåligt designade inlagor, men tyvärr finns det också många förlagsutgivna böcker där man snålat in på (eller inte tänkt på) formgivningen för inlagan. Dock finns det några misstag vi ofta ser i just självpublicerade böcker, där användandet av standardiserade mallar inte är lika utbrett. I nästa inlägg ska vi prata om de fem vanligaste misstagen – och vad du gör åt dem, såklart!

Hanna Säll Everö

Hanna Säll Everö

Project Manager på Type & Tell. På dagarna hjälper hon andra självpublicera sina böcker, på nätterna skriver hon fanfiction och ungdomsböcker under pseudonym på nätet.