Johanna Wistrand

Lektör, redaktör eller skrivcoach? Intervju med Johanna Wistrand

Lektör, redaktör, manusutvecklare, skrivcoach, spökskrivare – alla jobbar de med att bearbeta text på olika sätt. Ibland handlar det om väldigt olika saker, som lektörsläsning och spökskrivning, medan andra sätt att bearbeta text på ligger närmare varandra.

Vi tog kontakt med Johanna Wistrand som driver företaget Multimanus och jobbar med att förädla och utveckla texter på olika sätt. Vi bad henne berätta lite mer om hennes bakgrund, vad som skiljer de olika arbetssätten åt och vilka hennes bästa tips inför Bokmässan är!


Berätta din historia! Vad du har för bakgrund, och hur du började jobba med text och böcker?

Det började med att jag lade all min energi sista året i gymnasiet på att pimpa upp skoltidningen (tillsammans med klasskamraten Erika Eklund Wilson som skriver barnböcker numera) och med flit struntade i läxläsningen. Vad kunde vara viktigare än kultur? Fanns kanske ett mått av martyrskap där… Blev jättebesviken när rektorn varken gav mig stipendium för denna uppoffring eller ens några berömmande ord i aulan på skolavslutningen i trean.

Fast det började nog tidigare. Det kändes som att alla där hemma skrev. Mormor var ”författarinna”, mamma skrev läroböcker, pappa skrev diktsamlingar och jobbade i bokhandeln, syrran jobbade som redaktör på Bonniers skönlitterära avdelning, min andra syrra skrev böcker om akvarellmålning. Jag växte upp till ljudet av skrivmaskinsknatter.

Var 22 år när jag gick Biskops-Arnös författarutbildning, sedan flyttade jag till Göteborg och läste dramatik på universitetet, därefter utbildade jag mig till bibliotekarie i Borås. Fick barn och det blev anställningsstopp för bibliotekarier i tio år framåt. Jag ville ju syssla med litteratur och började hålla skrivarkurser. Bland annat skapade jag en på en tiden ögonbrynshöjande kurs – ”Skriva kärleksnoveller för veckotidningar”. En rolig och handfast kurs att hålla. Jag startade också en författarskola på Studiefrämjandet, ”Falkens författarskola”, där vi kunde skryta med att ha flest skrivarkurser på distans i Sverige. Detta var för över tio år sedan. Till den skolan knöt jag lärare som Camilla Läckberg, Jessica Schiefauer, Elin Boardy, Jenny Forsberg, Maria Turtschaninoff och Martin Engberg. Författarskolan dog så småningom ut, bl.a. för att detta med internetanvändande inte var så populärt hos ledningen.

Jag fortsatte undervisa i egen regi i min firma Multimanus, skrev två böcker om att skriva (”Kom igång & skriv!” och ”Skriv boken!”, de finns som e-bok på bibliotek lite här och var) och jag drev en välbesökt blogg, Författarcoachens blogg – stor innan tidningen Skriva blev ett faktum. I tidningen Skriva fick jag under två års tid äran att svara på läsarfrågor. Mycket roligt!

Det började strömma in manus för feedback i jämförelse med tidigare, folk hade fått upp ögonen för det här med lektörer. I början var vi inte många, enligt kollegan Ann Ljungberg var vi c:a fem personer som gav coaching och lektörsutlåtanden. Nuförtiden är vi runt 40 personer som erbjuder detta ute på nätet. Jag undervisade allt mindre, och coachandet tog över, sedan spökskrivandet och redaktörskapet.

I sommar har jag faktiskt återupptagit bibliotekarieyrket efter tjugo år. Jag sommarvikarierar så smått på biblioteken här i Göteborg.

Du jobbar både med skrivcoachning, redaktörsarbete och ger lektörsutlåtanden – hur skiljer sig dessa olika typer av textbearbetning åt? Vad tycker du personligen är roligast?

Att ge ett utlåtande på ett manus som en människa har ägnat massor av tid och kärlek åt är som att hålla ett nyfött barn och ta hand om och uppfostra det. Det är ett stort ansvar att ge bra och konstruktiv feedback. Jag lägger lika mycket tid på att skriva själva utlåtandet som på att läsa manuset. Manuset läser jag i små bitar, 40-50 sidor om dagen, för att det ska sjunka in. Jag behöver den tiden att få in tonen, manusets personlighet och olika sidor, i mitt system. Jag behöver sova på det. Jag behöver också tid för att få fatt på de konstruktiva förslagen, idéerna som jag ger i utlåtandet. Mitt lektörskap gränsar till manusutveckling och redaktörskap, därför tar jag lite mer betalt än många andra lektörer. När jag lektörsläser ett manus tar det en hel arbetsvecka i anspråk och jag brukar inte kunna syssla med andra texter parallellt. Därför antar jag numer bara ett manus i månaden för lektörsläsning.

I sommar har jag erbjudit skrivcoaching och det har varit jätteroligt. Det är en kick att få följa en skribents resa till färdigt manus. Jag tycker allt mer om att skrivcoacha, och kommer göra framför allt det i höst. Där skickar man in text till mig varje eller varannan vecka och jag ger löpande respons på texterna. Man arbetar med ett projekt. Roman, fackbok eller novellsamling. Allt detta på distans, förstås. Jag arbetar enbart på distans.

När det gäller redaktörsarbete så har jag, när jag pratar med andra frilansredaktörer, förstått att de uppdrag ag hittills haft gränsar till spökskrivande. Jag redigerar alltså väldigt obearbetade texter åt personer som har för avsikt att trycka up boken själv men vill att den ska hålla hög kvalitet. Dessa redaktörsuppdrag kostar mer än redigering av manus som antagits av förlag. Detta jobb är väldigt roligt! Jag får mycket uppskattning och ganska fria händer och det är ett arbete som ger en känsla av kontinuitet och självständighet. Men framöver kommer jag även ta redigeringsuppdrag av det lättare slaget, alltså redigera texter skrivna av författare.

Vilken typ av hjälp skulle du rekommendera till någon som precis har kommit igång med sitt skrivande?

Om personen just kommit igång men inte alls känner till hantverket, aldrig har tränat sig i att skriva, då skulle jag först och främst rekommendera en, två eller tre skrivarkurser under något års tid.

Om det gäller en person som har skrivit förut, och nu vill satsa på att skriva en bok, så rekommenderar jag skrivcoaching. Där får man deadlines, och en mottagare. Dessa två komponenter verkar hjälpa många. Tidspress och feedback.

Vilket råd skulle du ge till någon som jobbat länge med sin text men tycker det känns jobbigt att låta någon annan läsa den?

Hålla för näsan, blunda och hoppa i plurret. Med andra ord, utsätta sig för att möta sin rädsla. Men välja en lyhörd läsare, som rättar sig efter författarens behov, som lyssnar på vad författaren vill ha feedback på. Tuff feedback tror jag inte på. Däremot stöttande och konstruktiv. Snäll men ärlig. Omtänksam och varm. Vägledande.

Det kan också vara bra att förhålla sig skeptisk gentemot skrivargrupper där flera ger respons på texten – det är inte säkert att det är en sjyst ton där, det beror på vem som blivit ”ledare” i gruppen. Alltså: våga visa, men visa för rätt person.

Du jobbar också som spökskrivare – något som i media ofta ses som kontroversiellt men som trots det är väldigt vanligt. Kan du berätta lite mer om vad det är och hur det går till?

Att spökskriva innebär att inte finnas med namn någonstans på eller i boken. Varken på bokomslag eller på försättsblad. Men att ha skrivit själva boken. Detta får man betalt för, att man är osynlig.

Många vill ha sin bok spökskriven, men få har tid när det kommer till kritan. När man jobbar med mig så krävs det tid även från beställarens sida. Jag behöver tid att intervjua kunden, att kunden ger feedback på det jag skriver och att få stoff till innehållet, till handlingen. För en roman till exempel krävs det att jag får synopsis/sammanfattning för varje kapitel. Jag står inte för innehållet, utan jag ger innehållet form och struktur. Om kunden vill att jag även ska skapa innehållet, d.v.s. karaktärerna, handlingen, miljöerna – då får hen betala mig motsvarande en årslön, och det har hittills inte hänt.

Det tar åtta månader till två år (några har tagit ännu längre tid) att spökskriva en bok. Livet kommer emellan för kunden och jag är inte den som stressar. Det kan vara skilsmässa, begravning, sjukskrivning, byte av yrke m.m.

Som spökskrivare blir det många och långa telefonmöten, det blir en del träffar IRL också, och mejlande av texterna fram och tillbaka. Kunden går in i mina texter med kommentarer på var det ska ändras. Det är mycket av ett samarbete, och man får en ganska nära kontakt med varandra. Jag behöver också träffa min kund ansikte mot ansikte. Ta in personen, personligheten, det är viktigt för boken jag spökskriver.

Sist men inte minst: Bokmässan börjar närma sig. Du som är Göteborgare har du något mäss- eller Göteborgstips du vill dela med dig av?

Jag har bott i den här staden i tjugosex år men gått ut väldigt lite… Gillar att vara hemma med mina böcker. För att gå ut rekommenderar jag Linnéområdet: Linnégatan. Ta spårvagn 6 utanför mässan och åk till Linnéplatsen eller Järntorget. Och besök ett stället på Avenyn: Park. Där finns den enda multigenerationsbaren i Sverige under bokmässan tror jag. Alla åldrar och alla typer trängs runt baren. Högljutt och roligt!

När det gäller själva bokmässan så föredrar jag torsdag förmiddag och söndag innan stängningsdags. Torsdag förmiddag är alla i montrarna fräscha och pigga och svarar på alla mina jobbiga frågor. På söndag sista timmarna är det utförsäljning och då passar jag på att köpa julklappar.

I år har jag verkligen lust att gå på flera seminarier, hittills har jag bara satsat på att strosa runt och träffa bekanta, kollegor och f.d. kunder. Alla reflekterande människor och författare som ryms under samma tak – det är en otrolig dynamik och energi där. Så det kanske blir mest övervåningen i år (där seminarierna och de längre intervjuerna håller till). På fredag eftermiddag och lördag är kommersen och trängseln i nedre hallen nästan outhärdlig, faktiskt, så det rekommenderar jag inte helt och hållet.


Har du skrivit under sommaren och är sugen på att få hjälp med att utveckla manuset? Johanna erbjuder ett coachingpaket i höst, läs mer om det på Multimanus hemsida.

PS: Type & Tell kommer självklart vara med på Bokmässan. Vi kommer stå i Bonnierförlagens monter (B02:02), håll utkik efter vår rosa färg!

Hanna Säll Everö

Hanna Säll Everö

Project Manager på Type & Tell. På dagarna hjälper hon andra självpublicera sina böcker, på nätterna skriver hon fanfiction och ungdomsböcker under pseudonym på nätet.