Jag lovar att fortsätta skriva

De bästa nyårslöftena är de vi mår bra av (och kan hålla)

Det är den 30 december, och jag har inte skrivit något annat än mejl och sms sen i augusti. Då blev jag efter ett och ett halvt år klar med den 120.000 ord långa fanfiction-berättelsen jag började på 2015, och ville sedan inte se den något mer. Jag är stolt, det är jag – jag trodde på riktigt att jag aldrig skulle bli klar – men jag och min utkrystade bokbebis behövde desperat en paus.

Det var inte meningen att det skulle bli en paus även i skrivandet. Jag började på en ny berättelse redan hösten 2016, en ungdomsbok som jag känner ända in i hjärtat att jag vill skriva. Jag har en plan och de sex första kapitlen som utkast. Men jag kan inte fortsätta. Orden fastnar någonstans mellan hjärnan och fingrarna.

Kalla det skrivkramp eller “det finns ingen skrivkramp, bara brist på disciplin” – att orden sinat är ett faktum och det är dags för mig att ta tag i det. Och när är väl tiden bättre än början på ett nytt, fräscht år?

Det finns ändlöst med artiklar och blogginlägg om hur du håller dina nyårslöften, med råd från experter och lekmän som lyckats. Ha tydliga och mätbara mål. Skriv ned dem någonstans där du ser dem. Visualisera framgången. Gör en plan. Håll dig till planen. För Guds skull, håll dig till planen.

Men för mig tar det allt det roliga ur skrivandet.

Jag skriver för att det är roligt. Det aktiverar min fantasi och kreativitet, det får mig att fokusera på en sak istället för tusen olika, jag kommer i kontakt med mina känslor – allt sånt där en terapeut skulle säga är bra. Jag mår bra av att skriva. Och saker jag mår bra av vill jag göra mer av.

Jag har ju redan skrivit en bok, hur i allsin dar ska jag någonsin kunna skriva en till?

Jag hade kunnat säga att mitt nyårslöfte för 2018 är att skriva en bok, men jag tror det är där någonstans som den förlamande prestationsångesten bottnar. Jag har ju redan skrivit en bok, hur i allsin dar ska jag någonsin kunna skriva en till? Så istället är mitt nyårslöfte att fortsätta skriva. Varken mer eller mindre.

Jag vill skriva om saker ur min vardag, om små betraktelser och stora funderingar. Jag vill skriva om möten som aldrig skulle hända på riktigt, konversationer som är helt och hållet tagna ur min fantasi, platser som inte finns. Jag vill skriva saker jag kan dela med mig av men också saker som bara är för mig själv. Jag vill skriva berättelser som jag tror kan göra skillnad för någon.

Det behöver inte bli en bok. Det behöver inte ens bli färdigt. Bara jag skriver något. Det känns som ett löfte jag kan hålla.


Till dig som under 2017 skrev en bok, kanske till och med gav ut den: Du skrev en bok! Du skapade något som inte fanns förut, direkt ur din hjärna! Hur knäppt är inte det!

Till dig som under 2017 skrev något, trots att det inte blev en bok: Du skrev! Du skapade något som inte fanns förut, direkt ur din hjärna! Hur knäppt är inte det!

Och till alla er som under 2018 kommer att skriva, antingen med målet att det ska bli en bok eller helt fritt, utan regler, utan mål: Vi gör det tillsammans, eller hur?

Goda nyårshälsningar från alla oss på Type & Tell. Vi ses igen och tar nya tag i januari!

Hanna Säll Everö

Hanna Säll Everö

Project Manager på Type & Tell. På dagarna hjälper hon andra självpublicera sina böcker, på nätterna skriver hon fanfiction och ungdomsböcker under pseudonym på nätet.