Martin Falkman

Martin Falkman: Jag skriver alltid utifrån hur jag mår

Martin Falkman har alltid skrivit. Till vardags jobbar han som kommunikatör på en biståndsorganisation. Innan det har han jobbat som journalist och inom bokbranschen. Och på fritiden driver Martin bloggen Den döda zonen, där han skriver om deckare, thrillers och böcker i allmänhet. Nu är han aktuell med sin debutroman Tunneln i slutet av ljuset, som han ger ut själv via oss på Type & Tell.

Att Martin brinner för böcker och skrivande råder det inga tvivel om. På sin blogg har han intervjuat en mängd författare – Jens Lapidus, Camilla Läckberg och Belinda Bauer för att nämna några – för att prata om skrivande. Som om det inte vore nog så arbetar han också som lektör, och läser då enbart deckarmanus. Vi fick en pratstund med Martin för att höra hur han ser på skrivande, vad som är speciellt med hotellrum och vad han lärt sig av att intervjua författare.

Hej Martin! Hur ser din skrivprocess ut?
Hej! Min skrivprocess är ganska irrationell. Jag skriver närhelst jag kan egentligen. Jag är beroende av att drabbas av en akut skrivkänsla, sedan måste jag sätta mig ner och agera på den, och då kan jag skriva ganska mycket. Jag skriver snabbt och mycket – nästan hysteriskt – i ett första läge bara för att få det ur mig. Putsar gör jag efteråt.

Jag skriver snabbt och mycket – nästan hysteriskt – i ett första läge bara för att få det ur mig.

Det kan vara svårt att hitta skrivtid när man har familj och arbete, så jag känner mig alltid tvungen att ta de luckor som erbjuds. Men egentligen har det inte varit något stort problem för mig, jag har skrivit mycket under nattetid också.

Behöver du några speciella förutsättningar när du skriver?
Nej, jag kan skriva precis var som helst och hur som helst. Ibland lyssnar jag på musik, ibland har jag det tyst omkring mig. Oftast blir det ändå att jag skriver hemma, eftersom det är hemma jag spenderar mest tid utanför arbetet.

Men de allra bästa förutsättningarna för att skriva är på resande fot: på flygplan eller hotellrum. På ett hotellrum kan ingen störa dig. Att hänga upp en skylt om att folk inte ska störa, det kan man ju inte riktigt göra i verkliga livet.

De allra bästa förutsättningarna för att skriva är på resande fot: på flygplan eller hotellrum.

Så du vill inte sitta på ett fik och bli inspirerad av det som händer omkring dig medan du skriver?
Jag gillar tanken, men det brukar aldrig bli så. Jag behöver å andra sidan inte sitta på café för att betrakta människor; jag gör det hela tiden, överallt. Det är som en besatthet. Jag tänker hela tiden på människor och deras dolda berättelser; funderar kring vilka hemligheter de bär på. Vilket mörker de gömmer. Det sker överallt, i vardagslivet: på tunnelbanan, i bilkö, i affären, på promenad. Det finns så många naturliga ställen att betrakta människor.

Antecknar du i mobilen när du betraktar människor?
Ja, ganska ofta. Särskilt när jag åker kollektivt. Då kan det vara så att jag fastnar för något och känner ett behov av att teckna ner känslan kring situationen. Jag spinner vidare ett steg och tänker att platsen eller personen ska spela en roll i någonting jag skriver just nu. Så jag har ofta anteckningar i mobilen, men när jag vill känna mig extra pretentiös bär jag med mig en anteckningsbok som jag skriver i för hand.

Fast sedan använder jag inte alltid det jag noterat. Flera gånger har jag fått skitbra idéer på bussen, sett något som fått mig att gå igång och tänka ”shit, det där måste jag ha med!”, men sedan glömt bort det och hittat anteckningen en månad senare. Och inte hittat tillbaka till den känslan jag fick när jag såg vad jag nu såg. Det är ju trist, förstås.

Men det är kanske bra att få lite perspektiv på det man antecknat?
Mm, oftast är det väl så att man får intryck och att man har dem med sig, och sedan så kommer de ut i ett annat sammanhang lite senare. Så det är väl klart att allting man ser sätter sig någonstans i det medvetna eller det undermedvetna.

Hur ofta och när skriver du?
Det är viktigt för mig att skriva så ofta jag kan. Så jag försöker skriva varje dag, oavsett om det bara är en mening eller två, eller om det blir en sida eller tio. Jag känner att jag måste ha ett ständigt flöde av text, som omsätter tankarna jag har, och då är det bra för mig att skriva varje dag.

Jag försöker skriva varje dag, oavsett om det bara är en mening eller två, eller om det blir en sida eller tio.

Drabbas du av skrivkramp ibland?
Ja, det händer. Särskilt när jag läst någon bok som är jävligt bra och känner att “det här är så jävla bra, jag kommer aldrig kunna skriva någonting så här”. Sedan så känner jag det i någon dag. Jag brukar bli rätt inspirerad av det andra skriver, så efter den här första inledande prestationsångesten så kanske jag återvänder till det jag läst och försöker se om jag kan använda någon liknande variant eller något liknande grepp eller tänka “man kanske kan göra så här”. Så jag får perioder av skrivkramp, men de släpper ofta så fort jag sätter mig ner och skriver igen.

Du läser ganska mycket, eller hur?
Ja. Jag har arbetat i förlagsbranschen i flera år, jag driver en bokblogg som fokuserar på spänningslitteratur och så läser jag en hel del manus åt förlag. Så ja, jag läser väldigt mycket. Och det är väl både på gott och ont. Man snappar upp mycket idéer och kan se goda exempel, men sedan så hämmar det ibland tiden till att skriva själv.

Kan du känna att det du läser påverkar ditt skrivande? Ibland kanske det blir så att man omedvetet tar efter det man läser.
Jo, det tror jag. Jag kan gå igång väldigt starkt på vissa typer av berättelser och känna att de ligger väldigt nära mig, och då tänker jag ofta att jag vill skriva likadant. För i grund och botten skriver jag sånt som jag själv skulle vilja läsa. Jag skriver inte för att passa en kommersiell mall eller tilltala så många som möjligt, utan jag skriver sånt som jag själv tycker om, som jag skulle vilja läsa och som jag tycker kan saknas lite i svensk utgivning. Och då är det ju ofta så att jag blir inspirerad när jag läser en viss bok eller författare. Om man har en författare som en förebild blir man nog lite påverkad av språket eller dialogen eller miljöbeskrivningarna.

Jag skriver inte för att passa en kommersiell mall eller tilltala så många som möjligt, utan jag skriver sånt som jag själv tycker om, som jag skulle vilja läsa och som jag tycker kan saknas lite i svensk utgivning.

Händer det att du får svårt att få texten enhetlig när du skriver på längre projekt, i och med att du hinner läsa många olika böcker under skrivprocessen? Man blir ju ofta påverkad på olika sätt av olika böcker.
Jo precis. Jag skriver mycket på humör. Under vissa perioder så har jag ett annat temperament och det syns i det jag skriver. Jag läser om och skriver om en del under färdens gång, där jag märker att det blir för mycket stötvis och fragmentariskt berättande. Jag skriver alltid utifrån hur jag mår när jag skriver och då mår jag ju annorlunda vid olika tider och då är det klart att det påverkar hur jag berättar. Jag antar att de som är riktigt disciplinerade och drivna håller sig till en och samma stil hela tiden, men det gör jag inte riktigt. Jag har olika temperament och olika meningslängder och den typen av grejer.

Du skriver på flera böcker samtidigt, inte sant? Kan det hända att du blandar ihop miljöer och karaktärer från olika böcker, och att de olika projekten på så sätt påverkar varandra?
Absolut. Så sent som häromdagen insåg jag att jag måste stryka en grej i ett annat projekt jag har, för huvudkaraktären hänger på samma ställe som karaktären i den här boken. Fast jag vet inte, jag kanske ska nischa mig så att alla böcker utspelar sig på samma pub.

Jag tror att jag kommer vara tvungen att fila ännu mer på det där. När jag skriver kan det bli ganska mörkt och jag lindar inte in saker och ting i så mycket skyddande material, och när man skriver på det sättet tror jag det finns en risk att man uttrycker sig snarlikt i flera böcker. Men det blir ju mer som en personlig prägel. Jag tror och hoppas att jag kommer lyckas styra fri från det där om jag bara stryker de där pubarna som alltid är samma.

På din blogg Den döda zonen har du intervjuat många andra författare. Tycker du att du har lärt dig mycket av dem?
Det som jag tycker är mest intressant när jag pratar med författare är just det här kring hur man skriver och varför. Och hur man mår när man skriver och vad det är som får en att skriva. Det försöker jag få in när jag intervjuar författare. För jag tror att många läsare är intresserade av att veta hur en författare resonerar och hur böckerna blir till. Så jag tror att jag har lärt mig ganska mycket, eller åtminstone fått mycket inblick i hur det kan se ut och att det faktiskt är så att allas skrivprocess skiljer sig åt. Jag tycker det är en av de mest intressanta grejerna med författare man läser själv: att få veta hur de här böckerna, som man läst och tyckt om, har kommit till. Det är nästan som behind the scenes, som extramaterial på en dvd. Jag gillar verkligen det och jag tror att många läsare gillar det.

Jag tycker det är en av de mest intressanta grejerna med författare man läser själv: att få veta hur de här böckerna, som man läst och tyckt om, har kommit till. Det är nästan som behind the scenes, som extramaterial på en dvd.

Hur har din kommande bok Tunneln i slutet av ljuset kommit till?
Det man kan säga generellt är att boken skrevs mycket nattetid. Och den skrevs under en period då jag hade rätt så mycket problem med att sova. Jag hade ganska mycket ångest på nätterna och kunde inte komma till ro. När man har ångest vill man bara fly från den. Man vill bara komma bort, och man är beredd att göra vad som helst för att ångesten ska släppa. För min del, som tur är, funkar det väldigt bra att skriva. Boken föddes av den här rastlösa ångestfyllda känslan och blev ett verktyg för mig att bearbeta den. Så det var väldigt bra för mig att hitta det utloppet.

Med tanke på att du är inriktad på spänning och thrillers, har du något tips på hur man skapar spänning i en text?
Jag tror att mycket i att skriva spänning handlar om att hitta rätt balans mellan tempo och beskrivningar. Du måste ha förmågan att säga väldigt mycket på lite ord. En grej som jag själv uppskattar när jag läser spänning är författare som kan pendla mellan det mer beskrivande och det knivskarpa snabba berättandet, där meningarna kan vara väldigt korta och tempot väldigt högt. För att skriva riktigt bra spänning ska man kunna behärska skiftena i tempo och även få till miljöerna på ett väldigt bra sätt, utan att bli för långrandig. Det handlar om att skapa ett driv framåt i texten. För mig får det gärna vara lite ruffigt, lite mörkt och lite uppgivet. Att kunna förmedla den typen av känslor till läsaren på det perfekta sättet, det är dit jag strävar och önskar att jag kunde.

För att skriva riktigt bra spänning ska man kunna behärska skiftena i tempo och även få till miljöerna på ett väldigt bra sätt, utan att bli för långrandig.

När det gäller spänning så har ju det mesta redan skrivits, så det handlar naturligtvis också om att komma på en trovärdig men tillräckligt spännande och nyskapande story. Jag personligen kan tröttna rätt hårt på att läsa samma berättelse om och om igen, om den här gruppen av poliser som utreder ett mord där man vet precis vad som kommer hända under hela dramaturgin. Och där tror jag det är en jätteutmaning för många författare. Det är få som lyckas med det där, men när det lyckas så är det så jävla schysst att läsa. Det blir som en käftsmäll.

Försöker du läsa böcker från andra delar av världen, det vill säga inte bara svensk eller västerländsk litteratur, för att själv kunna bli mer originell?
Jag önskar att jag läste mer icke-västerländskt. Det närmaste jag kommer är att jag snöat in på japansk spänning. Där är det lite annorlunda personporträtt och andra hierarkiska beskrivningar och relationer. Absolut så skulle jag vilja läsa mycket mer annat än svensk, brittisk och amerikansk spänning, men det blir inte av. Det kanske kommer.


Vill du veta hur Martin tycker att det har varit att ge ut på egen hand samt läsa hans fyra bästa tips till dig som också har bokdrömmar? Kolla då in det här inlägget: Hur är det att ge ut sin bok på egen hand?

Författarfoto taget av Marcus Lundstedt.

Ludvig Persson

Ludvig Persson

Språkvetare med egna författardrömmar och en förkärlek för bildspråk, bollsporter och bibliotek.