Socialt skrivande: Den nutida följetongen

Socialt skrivande: Serialisering, den nutida följetongen

Nu var det ett tag sen jag skrev om socialt skrivande, och det här är faktiskt sista inlägget i serien. En snabb recap av vad du missat:

Hej-hå. Nu går vi vidare!

Först, låt oss prata om ordet serialisering, innan jag blir halshuggen för att jag inte kan svenska. På engelska kallas den typen av uppstyckade berättelser som publiceras på Wattpad och liknande tjänster för onlinelitteratur för serialized fiction, och fenomenet i sig för serialization. Och vi har faktiskt ett utmärkt svenskt ord för serialized fiction: följetong.

Men som inbiten internetare, som dessutom skriver mina böcker på engelska, tycker jag följetong känns daterat, och följetongifiering ligger liksom inte helt bra i munnen. Så jag tänker utnyttja tankesättet att skrivande personer kan hitta på vad som helst och köra på svengelska – vi ska prata om serialisering, alltså. (Ej att förväxla med datavetenskapbegreppet serialisering. Det här är lite roligare.)

Serialisering i underhållningsvärlden innebär att du delar upp något i flera delar, som sprids allt eftersom de färdigställs. Det är ett gammalt koncept – Charles Dickens The Pickwick Papers nämns ofta bland de första populära serialiserade verken – och har i vår tid återpopulariserats i andra former: TV-serier, podcaster, och inte minst onlinelitteratur.

Ladda bara upp dem på valfritt sätt/sajt, när du vill. Ju oftare du uppdaterar, desto bättre.

I onlinelitteraturens värld betyder serialisering att du sprider ett kapitel av din bok i taget, när du skrivit dem – och de behöver inte ens vara pedantiskt redigerade! Ladda bara upp dem på valfritt sätt/sajt, när du vill. Ju oftare du uppdaterar, desto bättre.

En av de stora orsakerna till att serialisering fått en renässans är de många fördelarna det innebär att skapa och sprida innehåll bitvis istället för i en klump:

Samarbeta med dina läsare

Som jag pratade om i förra inlägget om socialt skrivande så öppnar onlinelitteratur dörrarna för att få feedback nästan i realtid och på specifika delar av texten. Feedback från läsare kan handla om saker de gillar eller ogillar, men också vara förslag på hur berättelsen ska utveckla sig: karaktärer de tycker borde få mer utrymme, hur huvudpersonen ska ta sig ur en knipa, eller hur boken ska sluta.

Serialiserar du dina böcker kan du alltid ändra riktning mitt i berättelsen om du med eller utan läsarnas feedback får ett infall – för du har ju inte skrivit resten av kapitlen! Vill du experimentera och göra något riktigt extremt kan du gå så långt att låta läsarna bestämma allt, och se vart det leder. Tänk bara på att inte tappa bort den röda tråden så berättelsen inte flyter iväg allt för mycket.

Testa kommersiell gångbarhet

I USA är de riktigt bra på det här med serialisering när det kommer till TV: koncept och idéer testas i form av pilotavsnitt; lyckas de väcka intresse så får serien några avsnitt till; floppar de så avbryts produktionen och inget mer behöver spenderas.

Samma sak går att göra med böcker. Om du börjar skriva på en bok som du vill sälja så småningom men först testa gångbarheten i, skriv och lägg ut de första kapitlen och se hur väl de fungerar! Får du ingen respons kan du då avgöra om du vill skriva klart boken ändå, eller börja på något nytt. På så sätt lägger du inte mer tid än nödvändigt på något som kanske inte kommer flyga (om det är det du siktar på).

Cliffhangers gör att folk hänger kvar

Let’s face it: vi är besatta av cliffhangers. Finns det inte en cliffhanger i slutet av varje tv-avsnitt vi ser så är chansen mindre att vi återkommer till serien – det finns ju så mycket annat innehåll att utforska! Samma gäller såklart för böcker: en cliffhanger i slutet av varje kapitel gör det troligare att folk kommer tillbaka.

Publicerar du ett kapitel i taget blir varje kapitelslut automatiskt en typ av cliffhanger, för läsaren kan inte tjuvkika på det som kommer efter och där bestämma sig för om de ska fortsätta läsa. Men det är såklart ingen självklarhet – se utmaningen som en chans att bli riktigt, riktigt bra på cliffhangers istället.

Skapa en plattform och läsarskara

Din kompis skickar en länk till den podcast de lyssnar på och säger att de första avsnitten är lite sega, men från avsnitt tre tar det fart och du måste bara lyssna. I lunchrummet hör du kollegorna prata om det senaste avsnittet av The Walking Dead, som slutade med en riktig plot twist. Du blir nyfiken. Du provar, fastnar, och sen är du en av de som hängivet hänger kvar.

På samma sätt funkar det med onlinelitteratur. Lyckas du nå de där första läsarna som verkligen älskar din bok, så är chansen stor att de i sin tur sprider det till sina vänner, som då läser ikapp för att hänga med. På så sätt kan du bygga en läsarskara som följer din berättelse vartefter du uppdaterar, och den läsarskaran utgör sedan grunden för att bygga en större plattform för dina andra böcker.

Lyckas du nå de där första läsarna som verkligen älskar din bok, så är chansen stor att de i sin tur sprider det till sina vänner, som då läser ikapp för att hänga med.

Kort och lättläst på språng

Utan samhällets och teknikens utveckling till att allt ska bli snabbare och snabbare, och anpassas därefter, är det osäkert om serialiseringen hade fått en renässans.

Det uppstyckade och korta formatet är som gjort för våra hektiska liv: du hinner läsa ett kapitel på tåget på morgonen, ett i väntrummet på vårdcentralen och ett efter att du bläddrat igenom alla dina sociala medier innan du ska sova. Med korta kapitel har dina läsare alltid tid att klämma in läsning i vardagen.


Men nackdelar då – det måste ju finnas några?

Såklart finns det nackdelar med att publicera sina berättelser kapitel för kapitel också. Med vår besatthet i att alltid få mer av det vi gillar, finns det en stor press på dig som författare att uppdatera ofta och regelbundet. Wattpad råder till och med själva att du som vill få trogna läsare och mycket uppmärksamhet ska uppdatera 1–3 gånger per vecka, och helst enligt ett schema (t.ex. varje tisdag och fredag).

Tre gånger per vecka?! På fasta dagar? Bara tanken kan ju göra att den mest rutinerade skribenten får skrivkramp. För som alla som skriver vet: ibland bara rinner orden inte lika bra. Ibland forcerar vi ändå ut ord men gillar dem inte. När då den där kommentaren kommer, ett hänsynslöst uppdatera!!!! (inte ens ett snälla? Kom igen!) – då är det rätt lätt att bli stressad.

Men bakom varje när kommer nästa uppdatering eller fler kapitel, nuuu!! finns en läsare, en läsare som antagligen älskar det du skriver så mycket att hen inte orkar vänta tyst på nästa kapitel. Som internets mest älskvärda troll, som drivs av kärlek istället för hat. Det är ju något väldigt fint med det också.

Som internets mest älskvärda troll, som drivs av kärlek istället för hat.

Och visst, fenomenet stress-under-press är inte specifikt för just onlinelitteratur. Även utgivna författare får ju frågan “när kommer nästa bok” från säkerligen välmenande journalister, och kan antagligen bli rätt stressade över det med, men det är något speciellt med att se det direkt i berättelsen. Det kommer så mycket närmare. Och det är just därför socialt skrivande är rätt fantastiskt.

Idag är det sex veckor sen jag senast uppdaterade min pågående bok. Tio personer har frågat när jag planerar att lägga upp nästa kapitel. Soon! svarar jag.

Ska bara skriva det först.


Missade du de två första delarna i serien om socialt skrivande? Du hittar dem här:

Socialt skrivande: En annan väg till självpublicering
Socialt skrivande: Så engagerar du dina läsare

Hanna Säll Everö

Hanna Säll Everö

Project Manager på Type & Tell. På dagarna hjälper hon andra självpublicera sina böcker, på nätterna skriver hon fanfiction och ungdomsböcker under pseudonym på nätet.