bild på en person som tränar och en person som skriver

Det här träningstipset fick mig att revidera mina skrivmål

Så här i början på året är det högsäsong för löften. Löften som vi ger till oss själva och mål som vi lovar att hålla. Ofta ganska högt satta. Eller rätt så ospecificerade. ”Jag ska träna mer”. Vad betyder det? En gång i månaden? En gång i veckan? En gång per dag? 

Jag vill därför passa på att berätta en liten historia om när jag insåg att löften inte är skrivna i sten och att mål ofta är orimliga. Och insikten som jag som skribent tar med mig när jag ska sätta mina skrivmål.

När jag hittade det gyllene tipset

För något år sedan satt jag och snörde på mig skorna på Friskis & Svettis Skanstull i Stockholm, mitt lokala friskishak. När jag var klar och gick mot dörren snodde jag med mig det senaste numret av Friskispressen. På bussen hem slog jag upp första sidan med ledarkrönikan och började läsa. Och när jag sen steg av bussen hade ett tungt ok lättat från mina axlar.

Är att göra inget verkligen bättre än att göra något? Det här fick mig att börja tänka på skrivande.

Ledarkrönikan handlade om hur vi ofta nedvärderar vår egna insats och tycker att det vi gör inte räcker till. Exemplet från Friskispressen handlade såklart om träning. Hur vi ofta bannar oss själva för att vi inte tränar. Eller för att vi tränar för lite. För att vi inte tränar tillräckligt hårt. Och att många av oss tänker ”antingen borde jag träna tre gånger i veckan, eller så kan jag strunta i det'”. Eller så kan jag strunta i det? Är att göra inget verkligen bättre än att göra något? Det här fick mig att börja tänka på skrivande.

Kraven vi ställer på oss själva

Jag är också en sådan som suttit hemma, tittat ut mot den svarta vägg som mött mig utanför fönstret en ruggig februari-onsdag och tänkt att ”nej, nu är ju ändå klockan ändå så mycket att jag inte kommer hinna ut och springa mer än kanske 20 minuter, så då kan jag lika gärna ta det imorgon istället”. Jag har skjutit upp, glömt bort och bannat mig själv. Och detta, anser jag, kan översättas till skrivande.

Vi sitter där framför datorn, tittar på våra tre futtiga meningar, den blinkande markören och tänker ”BARA tre meningar, jag som tänkte skriva ett helt kapitel idag”

Ofta har vi så höga krav på oss att det kan brista istället för att bära. Skrivande är, för många av oss, en hobby. Något som ska fungera som en upplyftande, härlig och kreativ upplevelse. Men om vi inte ser upp kan det istället bli till ett ”måste”. Vi sitter där framför datorn, tittar på våra tre futtiga meningar, den blinkande markören och tänker ”BARA tre meningar, jag som tänkte skriva ett helt kapitel idag”. Och nästa dag kanske vi drar oss för att fortsätta på texten. För att skriva långt, till skillnad från att skriva lustfyllt, har blivit ett ”måste”.

Så vad är då lösningen?

Det är lätt att säga ”det sitter bara i huvudet” och ”du måste bara börja uppskatta dig själv och det du gör mer”. Det är lättare sagt än gjort!

Jag skulle i alla fall vilja ge dig tre påståenden som jag hoppas du kan bära med dig när du börjar kritisera dig själv för att du inte skriver tillräckligt. Kanske kan det vara ett mantra på vägen mot mer lustfyllt och måluppfyllande skrivande

Mina 3 tips till dig:

  1. Att skriva en rad är bättre än att skriva ingen rad.
  2. Att skriva något som du sedan raderar och skriver om är bättre än att fastna och inte skriva alls.
  3. Att sätta rimliga mål för ditt skrivande, som du också håller, kommer kännas mycket roligare än att sätta orimliga mål som du bryter.

Lycka till med ditt skrivande i år!

Läs även De bästa nyårslöftena är de vi mår bra av (och kan hålla)

Maja Lind

Maja Lind

Digital marknadsförare på Type & Tell tillika retoriker som älskar deckare, poddar om brott och straff och franska bulldogs.